Dag 12 - "Nära döden upplevelse"
Nu ska jag berätta en historia för er .
Har inte haft "nära döden upplevelser" som många andra men detta var nära nog, riktigt läskigt.
året 2008 var ett bra år på många sätt.. men sluta jäkligt olyckligt.
Min syster bodde hemma hos oss men var bortrest just i november månad.
Jag började på en ny praktikplats där jag då jobbar idag, men kunde endast vara där 2 veckor för sen började helvetet. Jag började blir sjuk, fick bli hemma.. Dagarna gick och jag hade varit sjuk i 5 dagar ungefär och det var då dags för läkarbesök efter att mamma upptäckt att jag inte kunde svälja, fick spotta hela tiden, jag låg isolerad nere i källaren med hur mycket på mig som helst och bara sov, sov och åter sov ! Drack eller åt inget på 3-4 dagar. Det var nog den äckligast känslan just då och som jag hade varit emd om hela mitt liv.
Väl hos doktorn var jag halvt borta med en feber på 40.1, dem tog blodprover och kollade i halsen men mycket mer än en Halsfluss hade jag inte.
Det var bara till att åka hem igen, tryckte i mig tabletter, sov och åter sov där nere i min ensamhet.
Några dagar senare började människor undra vart jag hade tagit vägen då jag inte svarat eller något på ett par dagar. Jag hade ingen ork, ingen lust, kunde inte prata... Jag var helt handlingsförlamad.
Några dagar senare kravlade jag på alla fyra upp för trappan, ifrån min isolering, upp till mamma som precis var påväg till jobbet. Jag var 17 år och då ska man ju klara sig själv, denna dgen var det dock chanslöst.
Jag kravlade mig upp, la mig i soffan där mamma kom och satte sig brevid och pratade med mig, hon gick ut för att hämta tempen och lite tabletter....
När hon kommer tillbaka var jag borta, jag hade tuppat av.
Efter att hon ringt pappa, hon hade ringt Akutmottagningen i Helsingborg så insåg hon att jag hade vaknat.
Tog en temp på mig som resulterade i 41.6 eller liknande, den var inte låg iaf.
Snabbt hemma var pappa och jag hasade mig ut till bilen för en snabb resa till Akuten i Helsingborg då.
Väntan var nog det längsta och plågsammaste i mitt liv, väntan på alla människor som var före mig och skulle ha en undersökning. Alla tittade på mig så konstigt och jag förstod inte varför, jag fattade ingenting där jag stod mitt ute på golvet av Längtan efter en doktor.
1 timme gick och jag kom in, folk släppte före mig, där inne insåg dem också rätt fort att jag inte kunde svälja, jag kunde knappt prata, så ut och ta blodprover var det bästa... bara en kvart senare så kom svaren..
Körtelfeber... Jag hade nästan ingen susning om vad det var, fattade att det hade med körtlarna i halsen att göra just då... men vaa ?
Ajaa, mer än så var det inte.. Det var min närmsta "nära Döden Upplevelse".
Nära nog tycker jag där man legat i drygt 3 veckor utan att röra sig en meter med 41 graders feber..FYFAN !
PUSS !
Har inte haft "nära döden upplevelser" som många andra men detta var nära nog, riktigt läskigt.
året 2008 var ett bra år på många sätt.. men sluta jäkligt olyckligt.
Min syster bodde hemma hos oss men var bortrest just i november månad.
Jag började på en ny praktikplats där jag då jobbar idag, men kunde endast vara där 2 veckor för sen började helvetet. Jag började blir sjuk, fick bli hemma.. Dagarna gick och jag hade varit sjuk i 5 dagar ungefär och det var då dags för läkarbesök efter att mamma upptäckt att jag inte kunde svälja, fick spotta hela tiden, jag låg isolerad nere i källaren med hur mycket på mig som helst och bara sov, sov och åter sov ! Drack eller åt inget på 3-4 dagar. Det var nog den äckligast känslan just då och som jag hade varit emd om hela mitt liv.
Väl hos doktorn var jag halvt borta med en feber på 40.1, dem tog blodprover och kollade i halsen men mycket mer än en Halsfluss hade jag inte.
Det var bara till att åka hem igen, tryckte i mig tabletter, sov och åter sov där nere i min ensamhet.
Några dagar senare började människor undra vart jag hade tagit vägen då jag inte svarat eller något på ett par dagar. Jag hade ingen ork, ingen lust, kunde inte prata... Jag var helt handlingsförlamad.
Några dagar senare kravlade jag på alla fyra upp för trappan, ifrån min isolering, upp till mamma som precis var påväg till jobbet. Jag var 17 år och då ska man ju klara sig själv, denna dgen var det dock chanslöst.
Jag kravlade mig upp, la mig i soffan där mamma kom och satte sig brevid och pratade med mig, hon gick ut för att hämta tempen och lite tabletter....
När hon kommer tillbaka var jag borta, jag hade tuppat av.
Efter att hon ringt pappa, hon hade ringt Akutmottagningen i Helsingborg så insåg hon att jag hade vaknat.
Tog en temp på mig som resulterade i 41.6 eller liknande, den var inte låg iaf.
Snabbt hemma var pappa och jag hasade mig ut till bilen för en snabb resa till Akuten i Helsingborg då.
Väntan var nog det längsta och plågsammaste i mitt liv, väntan på alla människor som var före mig och skulle ha en undersökning. Alla tittade på mig så konstigt och jag förstod inte varför, jag fattade ingenting där jag stod mitt ute på golvet av Längtan efter en doktor.
1 timme gick och jag kom in, folk släppte före mig, där inne insåg dem också rätt fort att jag inte kunde svälja, jag kunde knappt prata, så ut och ta blodprover var det bästa... bara en kvart senare så kom svaren..
Körtelfeber... Jag hade nästan ingen susning om vad det var, fattade att det hade med körtlarna i halsen att göra just då... men vaa ?
Ajaa, mer än så var det inte.. Det var min närmsta "nära Döden Upplevelse".
Nära nog tycker jag där man legat i drygt 3 veckor utan att röra sig en meter med 41 graders feber..FYFAN !
PUSS !
Kommentarer
Trackback
