Watching the clock on the wall, Been a while since you called
Herregud ja... Känner mig helt slut fast jag itne gjort ett skit !
en del att ta in på sistonde, en del att fatta att det verkligen är sant. Att 19 år har gått så fort som det gjort och att det ändå nästan var 19 år sedan du träffade mig sist, på mitt dop.. Jag kommer inte ihåg dig, vilket är förståligt.
Men efter 19 år, dyker du helt plötsligt upp från ingenstans och pulletten faller på plats, du är min kusin som jag har hört så lite om och vill veta så mycket mer om !
Tankarna snurrar så klart runt i huvet, jag vill veta så mycket om dig.. Jag vill veta allt !
Jag vill veta hur allt blev så korkat, hur allt hände. Vill veta hur hela ditt liv varigt fram tills nu när vi hittat varandra. Allt kommer bli bra ska du se.
Jag vill så gärna berätta allt i mitt liv för dig, vill inte missa ett dugg mer. Dessa 10 åren måste komma ikapp oss nu, men som du sa.. nu blickar vi framåt och ser det positivt.
Men det svåra är, jag vill veta VARFÖR ?
Inte mycket man har fått reda på, sett något kort här och något kort där, men det säger inte mig ett SKIT. Det tog lite mer än 18 år innan jag frågade om Farmor/farfar, vad som hänt med dem och hur det blev så och dem svaren fick jag, helt plötsligt dök du upp i samtalsämnet.. Det gick inte att dölja längre, dem förstod nog att förr eller senare skulle jag få reda på sanningen, sanningen om att jag faktiskt har ännu en Kusin. Känns overkligt men så jävla sant. Orden räcker itne till mot vad jag känner nu, tårarna kommer med jämna mellanrum. Förstår någon hur detta känns ? att inte veta vart människor finns, hur det är med dem, vem är dem ? osv osv...
"så gråt ej mera, det ska bli så bra. Kom ta min hand, här finns jag."
Just nu sammarbeter inte min kropp med mig alls, känner mig svag, känner mig konstig !
Jag vill så mycket, men gör så lite. Jag vill mer än vad jag orkar helt enkelt :/
Men jag måste ta mig i kragen, ska snart hoppa in i duschen och se om det hjälper lite, försöka få i mig lite mat hade nog också varit bra känner jag..
Jag finns där du minst anar det, jag finns alltid i krokarna ! Är det något så är det itne så svårt att få tag i mig, mår jag bra så gör jag, gör jag itne det så går jag väll i ide... Vem vet :)
Ha det så bra, hörs snart <3
en del att ta in på sistonde, en del att fatta att det verkligen är sant. Att 19 år har gått så fort som det gjort och att det ändå nästan var 19 år sedan du träffade mig sist, på mitt dop.. Jag kommer inte ihåg dig, vilket är förståligt.
Men efter 19 år, dyker du helt plötsligt upp från ingenstans och pulletten faller på plats, du är min kusin som jag har hört så lite om och vill veta så mycket mer om !
Tankarna snurrar så klart runt i huvet, jag vill veta så mycket om dig.. Jag vill veta allt !
Jag vill veta hur allt blev så korkat, hur allt hände. Vill veta hur hela ditt liv varigt fram tills nu när vi hittat varandra. Allt kommer bli bra ska du se.
Jag vill så gärna berätta allt i mitt liv för dig, vill inte missa ett dugg mer. Dessa 10 åren måste komma ikapp oss nu, men som du sa.. nu blickar vi framåt och ser det positivt.
Men det svåra är, jag vill veta VARFÖR ?
Inte mycket man har fått reda på, sett något kort här och något kort där, men det säger inte mig ett SKIT. Det tog lite mer än 18 år innan jag frågade om Farmor/farfar, vad som hänt med dem och hur det blev så och dem svaren fick jag, helt plötsligt dök du upp i samtalsämnet.. Det gick inte att dölja längre, dem förstod nog att förr eller senare skulle jag få reda på sanningen, sanningen om att jag faktiskt har ännu en Kusin. Känns overkligt men så jävla sant. Orden räcker itne till mot vad jag känner nu, tårarna kommer med jämna mellanrum. Förstår någon hur detta känns ? att inte veta vart människor finns, hur det är med dem, vem är dem ? osv osv...
"så gråt ej mera, det ska bli så bra. Kom ta min hand, här finns jag."
Just nu sammarbeter inte min kropp med mig alls, känner mig svag, känner mig konstig !
Jag vill så mycket, men gör så lite. Jag vill mer än vad jag orkar helt enkelt :/
Men jag måste ta mig i kragen, ska snart hoppa in i duschen och se om det hjälper lite, försöka få i mig lite mat hade nog också varit bra känner jag..
Jag finns där du minst anar det, jag finns alltid i krokarna ! Är det något så är det itne så svårt att få tag i mig, mår jag bra så gör jag, gör jag itne det så går jag väll i ide... Vem vet :)
Ha det så bra, hörs snart <3
Kommentarer
Postat av: Rebecca ♥
tack :)
Trackback
