Hoppet om morgondagen.

Ja som ni säkert förstått har jag ,just nu, ingen stor lust till att blogga och där finns väll en del olika anledningar. Ikväll har det varit att man suttit hemma hos en kompis och snackat och haft det kul, där var ju en del andra också med och dem tackar jag väll för denna kvällen. Men att mycket ska sluta som det gör för mig just nu, det är ganska vanligt. Jag vet själv inte riktigt vad det kan vara men många tankar och funderingar flyger runt i huvudet på en. Där är mycket som kommer. Minnen, familjen, vännerna och allmänt om livet just nu. Ja, jag är kanske inte så gammal och har hela livet framför mig än, men visst måste man få må skit och vara mänsklig ? Jag är lyckligt lottad, jag har nästan allt jag behöver och det vet jag om, men och ? Då och då erkänner jag för mig själv att livet är vad man gör det till och att saker ibland kommer ifatt en till slut. Ibland måste man intala sig själv att man inte har hur mycket som helst att ge andra, jag har inte så mycket att ge längre. Varför bara ge och ge när man vill ha något tillbaka men när dem stunderna faller in så är man där ensam ? MÅNGA TROR att jag är en människa som är stark och klarar mycket, men ibland rinner bägaren över och jag tappar gräppet, jag tappar slöt vad livsglädje är för något. I visse lägen tappar jag mig själv, förlorar kontrollen och hellre tar kontrollen även någon annans liv, även jag inser att jag har gjort/gör fel. Där finns en människa där ute som sätter spår, djupa spår i hjärtat på mig och ibland är det inte lätt. Men även där inser jag vart det är påväg, jag inser att det är mig själv jag måste tänka på också och verkligen se vad jag vill och behöver. SARA; tiden kommer till dig med, tiden hinner ifatt oss alla. Jag vet till en viss del vad du pratar om och förstår dig till en viss del. Men gumman kom ihåg att det verkligen finns människor där ute som finns till för att hjälpa, där finns dem som är där för att själpa. Man måste på något sätt bara sortera lite då och då. Pratstunden ikväll fick mig att inse en del, en hel del som inte är som det ska. Det är inte den personen som alltid innan varit så stark, men det är okej. Det kan vi inte vara, ingen !! Gumman, jag älskar dig och finns här och vill lyssna och i dem stunder jag kan vill jag hjälpa dig <3 Jag bygger kanske upp den här muren som är svår att bryta, alltid ett leende utåt och alltid den som försöket hjälpa. En dag bryts denna muren ner och folk inser att jag intr ät den människan som många trott från början, jag är en person med känslor, en person som gråtet mycket, som skulle kunna skrika i dygn och få ut allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0